Min födelsedag, då min älskade blev min.

Det är min födelsedag!! 
 
Jag väcktes tidigt av mamma och pappa som sjöng för mig med en frukostbricka i händerna. Katten Mizzi kröp upp i mitt knä medan jag satt upp i sängen, åt min frukost och öppnade mina paket. Jag fick en kokbok om hur man gjorde hemmagjort Sushi samt en mörkblå väska med nitar på. 
 
Strax därpå sätter sig mamma och jag i en iskall bil påväg till Stockholm. Vi skulle hämta min tredje present. När vi närmade oss Söder fick vi trängas med alla andra bilar och cirkulera en stund innan vi hittade en ledig parkeringsplats. Mamma babblade på om sina hemtrakter, var hon hade gått och var hon hade shoppat i min ålder. Jag lyssnade inte så noga för jag var ganska ivrig på att ila iväg till butiken där min present låg och väntade. Jag tänkte hela tiden "snart kommer jag, snart är du min!". Jag nästan småsprang lite före mamma innan hon stoppade mig för att jag fick hålla henne i armen som stöd då det var ganska halt.
 
Så fort vi kliver in i butiken får jag sikte på min present på en gång. "Där är den", tänkte jag. Vi gick fram till disken och mamma sa vad vi skulle ha. 'Ett ögonblick' sa den trevliga expediten och återkom strax med en vit kartong. Mamma sa att vi gärna ville se på den och han tvekade ett ögonblick och frågade om vi var säkra på vår sak. Jag svarade ett högt och tydligt Ja. Han öppnade kartongen och i hans händer håller han i en stor svart bumling, min älskling. Min Canon 5D Mark II. Kameran jag drömt om sedan jag var 18 och började tänka att jag ville satsa seriöst på fotografi. 
 
Vi gick därifrån med en påse som innehöll kameran och ett litet objektiv på 50mm f/1.8. Jag var överlycklig. Jag är överlycklig. Detta är den bästa födelsedagen någonsin! 

Skissade lite.

Pappa är ju konstnär och vi har alla i familjen alltid sagt att jag fått hans konstnärliga ådra. Inte just med att skapa konst med händerna i och med att måla eller rita, men just fotografi. Men då och då får jag ett ryck och tänker: Kan pappa, kan jag! Så ikväll satte jag mig ner, bläddrade lite i en av pappas konstböcker "anatomisk tecknarskola".
 
 
Detta blev resultatet. Jag är inte på långa vägar klar, jag är där och pillar hela tiden. Suddar och rättar till. Teckningen är inte meningen att likna någon alls då jag bara satte pennan mot pappret och började rita.