Det här händer ikväll: Interstellar

 
 
Det är äntligen dags att se Interstellar. Förhoppningarna är höga så jag hoppas jag inte kommer ut från bion helt överbesviken ikväll... 

Smellin' them roses

 

Outfitbilder från Ellen

 
 
 
Här är några av de bilderna som Ellen tog på mig häromdagen, timmarna innan jag fick lila färg i håret :) Det finns så många favoriter att det blir för många om jag skulle posta alla i ett inlägg. Så jag sprider ut dem lite, då har både jag och (förhoppningsvis) ni något att se fram emot.
 
För övrigt hoppas jag att ni har haft en trevlig helg. Min har varit helt okej, höjdpunkten var dock igår. När vi tog en roadtrip till Landvetter för att hämta vår tv-bänk som faktiskt är custom made efter våra önskemål och designidéer (som efter diverse hopp mellan olika möbelsnickare äntligen fick till det rätt). När vi fått den på plats här hemma städade vi iordning lägenheten eftersom vi skulle få besök senare på kvällen. Vi höll i mer eller mindre en så kallad "house warming party" där vi bjöd de vänner som hjälpte oss att flytta tidigare i år på vin och middag. Lyckad kväll som slutade med att de sista gästerna gick hem runt 03.00 och vi stupade i säng så fort ytterdörren stängdes. En händelserik dag med andra ord där varje minut hade ett mål.
 
Jag ska visa er hur möbeln blev, ska bara lägg in bilderna i datorn så ska ni få se. Åh vi är så nöjda!
 

Så här blev det!

 

Här är resultatet från färgningen igår! Målet var ju en pastellig färg av lavendel, men riktigt så blev det inte. Färgen blev rätt isig och mer kallt blå med lila influenser. Eftersom min hårförlängning dessutom är i olika nyanser så fäste färgen lite olika beroende på vilken slinga färgen fastnade på. Så intensiteten varierar. Men jag gillar det! Däremot ska jag slänga i liite rosa nästa gång för att verkligen få den där varma lavendel tonen. Sen är jag en glad lilahårig smurf till jul :)
 
 
 

Pastell lilac/lavedel hår

 
Mötte äntligen upp fina Ellen idag! :) Jag passade på att bli fotad utanför kallbadhuset, behövde lite nya outfitbilder och Ellen var snäll nog att ställa upp som fotograf. Det var inte världens varmaste dag direkt så vi gjorde fotograferingen ganska snabbt för att sedan värma oss med en kopp kaffe på Varbergs mysigaste fik (iaf enligt mig), Café Mignon. När vi ändå var i stan gick vi förbi salong Young för att se vilka directions-färger dom hade (såg för några dagar sen att de hade några i skyltfönstret). Egentligen ville jag ha den som heter just "lavendel", men de hade ingen annan lila färg än "lilac" och tänkte att det kanske går lika bra. Så nu testar vi detta.. Förhoppningsvis blir resultatet något åt det hållet jag hade tänkt. Om inte.. Ja.. Tough shit, det löser sig alltid :P
 

Jag fick huvudrollen!

 
Hallå måndag! Hoppas alla haft en trevlig helg. Min helg har varit minst sagt händelserik. Extremt kall, men fruktansvärt rolig! Därför sitter jag här nu med tjocka raggsockor och varm dryck för jag vill aldrig mer frysa igen!

Jag fick huvudrollen för en musikvideo för ett tag sen som Albin Glasell regisserar för bandet Anechoic Delay, och inspelningen skedde just denna helg. Jag måste erkänna att jag var nervös dagarna innan inspelningen, men när den tidiga morgonen väl kom så var alla nerver som bortblåsta och jag hade bara kul istället.
 
Låt mig bara säga: damn vilken duktig regisör! Albin är verkligen en helt fantastisk, lysande visionär och regisör som jag känner att jag verkligen förstår, vi tänker lika visuellt och det fick mig att förstå min roll väldigt bra. Ni kan hitta hans tidigare verk HÄR, där han bland annat har arbetat med Johaness Brost. Glöm inte att kolla in hans facebook-sida Stellarvoid också, HÄR.
 
Jag gjorde min del i det hela genom att spela "kvinnan" . Mer får jag inte avslöja. Men jag nämnde att helgen blev kall.. Tro det eller ej, men jag spelade endast iförd sommarklänning, barfota på iskall asfallt och starka vindar. Att jag inte blev sjuk är ett under, för det var jag ganska förberedd på! Men oavsett om jag frös så hela kroppen skakade lyckades jag skärpa till mig så fort tagningen skulle ske. För att skådespela för första gången framför en kamera på minst 5 år så måste jag säga att jag är rätt förvånad över min insats.. Men självklart kunde man alltid gjort bättre. Så tänker jag alltid, oavsett vad jag gör.
 
Jag får bjuda på en bild från inspelningsdagen, men inget mer. Musikvideon kommer ut någon gång i början på nästa år. Självklart lovar jag att berätta för er och länka den när den är släppt.

 

Lite ljus inspiration, från mig till er.

 

 
Så här kan det se ut, så fort jag tar fram kameran får jag inte vara ifred haha. Vet inte hur många gånger en tass eller ett öra råkat komma med i förgrunden eller i kanten av flera bilder. Men söta är dom, mina små pälsbollar.

På nattduksbordet

 
 
Vardagen är så grå och trist nu mera, så när jag gick förbi dessa vackra rosorna på ica kunde jag inte motstå att grabba tag i en bukett. Tyvärr får jag inte ha dessa rosorna i fred, Ture är på dom hela tiden så jag fick flytta på dom. Men de fick stå en liten stund i alla fall och jag njöt i fulla drag. Tänk att något så litet kan pigga upp en. 
 
För övrigt så är det min bästa vän som är på kortet, jag tog bilden på hennes bröllopsdag :)
 

Det blir en lugn fredag för mig

 
 
 

Trailern för Jurassic Park 4

 
 
Äntligen har trailern kommit ut för Jurassic World (Jurassic Park 4)! Jag sitter och hoppar upp och ner som ett litet barn medan rysningarna går om varandra. Ingen älskar Jurassic Park lika mycket som mig. När jag var liten kunde jag se samma film om och om igen, flera gånger i streck. Jag samlade på klistermärken, plastfigurer och posters, min favoritdinosaurie var Velociraptor, och jag skulle bli paleontolog när jag blev stor.
 
Jag blev aldrig palenteolog, men inte har passionen för dinosarier minskat för det. När den nya filmen kommer ut på bio är det jag som sitter på första parkett!
 

Nytt Instagramkonto

Vilka fantastiska kommentarer jag fick på mitt senaste inlägg! Varenda en fick mig att le brett från öra till öra och ropade rätt ut många gånger "nämen åh" "nej lägg av" och "men vad fina dom är". Tack, verkligen TACK för alla kommentarer. Jag har sett alla och ska svara så fort jag kan :)
 
Nu till en liten annan sak. Eftersom jag brinner så hårt för fotografi tyckte jag det passade sig att starta ett ytterligare instagramkono, helt fokuserat på min fotografi. Jag kommer att posta aldrig postade bilder där, så se till att följa mig om ni tycker om det jag gör. Ni kommer till min instagram genom att klicka på bilden nedan :)
 
 

En kärlekshistoria utan dess like.

 
Jag tycker det är på tiden att berätta hur vi träffades. Vi firade nämligen 3 år tillsammans ganska nyligen så jag kände att det var ganska lägligt...Det är en lång historia. Så är du inte på humör att läsa så rekomenderar jag dig att skippa den här läsningen ;)
 

Min och Bennies historia är en enda röra av "vad hade hänt om inte..."

Det började med att jag som 17 åring började bli en svår och mörk tonåring. Jag lyssnade på tung rock med mycket skrik och ilska och jag älskade det. Flykten till musiken tog över allt annat och fick jag bara en minut över åkte lurarna in i öronen. Jag var därför mycket aktiv när det kom till att gå på spelningar och ha koll på sina favoritband. Gud förbjude om man missade en spelning! Flera festivaler och spelningar senare, en dag när jag fyllt 19 år, år 2009, fick jag och min bästa vän nys om en spelning i stockholm på Bengans som vi bestämde oss för att gå på.

 

När vi väl hamnade på Bengans, som är en musikaffär, kickade spelningen igång relativt snabbt. Jag fotade som en galning och sket i om jag blev halvt döv från högtalaren som jag stod tätt intill. När spelningen var över ville min vän kika runt i butiken efter om hon kunde hitta någon bra skiva, jag gick med henne runt, kikade lite jag också men hittade ingenting. Hon fann 2 skivor så vi ställde oss i kön till kassan, som var ganska lång, så vi fick stå där ett tag. I brist på annat började jag snurra runt med blicken i butiken och fick syn på en hylla alldeles intill kassan som var fullproppad av flera exemplar av en skiva. "Burn All The Small Towns" stod det på den. Ovanför stod det en stor prislapp "50:-". Jag högg tag i en skiva i farten samtidigt som min kompis närmade sig kassan och la sina skivor på kassadisken. Jag ögnade snabbt igenom baksidan på skivan jag grabbat tag i. Det var en samlingsskiva av flera band som kom från småstäder runt om i Sverige. Jag kände igen några och köpte därför skivan.

 

Hemma lyssnade jag på skivan om och om igen, på väldigt hög volym. Något som inte uppskattades av mina föräldrar. Men vad gjorde det, brydde jag mig? Nej. Musiken betydde ju allt!
 

Ett band stack ut i mängden. Jag fastnade för låten och spelade den mest av alla. Jag kollade upp namnet på bandet "Marissa Burns Trey". Hm.. Kände jag inte igen namnet? Jag minns inte varifrån, men jag kollade upp deras namn på google och hittade deras myspace-sida. Minns ni myspace? haha :P Jag lyssnade på flera låtar och upptäckte att de redan nästa vecka skulle spela i Stockholm. Jag och min kompis bestämde oss för att åka dit och kolla på spelningen. Jag tog med mig kameran såklart.

 

När vi kom dit var det knappt någon där, jag fick därför en ganska bra plats att fotografera bandet. I alla fall i början. Ungefär halvvägs in i första låten de öppnade med började det komma mycket folk bakom mig som knuffade fram mig, nästan rakt upp på scen. Jag ville inte vara i vägen för sångaren som ofta gick ut i publiken. Så jag gick åt vänster och lutade mig mot väggen, vilket gjorde att jag stod alldeles bredvid gitarristen i bandet. Jag kurade ihop mig, ville inte vara ivägen samtidigt som jag försökte få bra bilder. Emellanåt sneglade jag upp på gitarristen, som jag ändå stod väldigt nära intill och blev lite starstruck. Han var ju sjukt snygg där han stod och rockade med sin gitarr och flängde med sitt svarta rockiga hår!

 

På en video som ligger ute på youtube än idag från den här spelningen år 2009 ser man mig sitta nedanför gitarristen i vänstra hörnet av videon. Sedan i slutet gå förbi med kameran i handen, ungefär vid 2.20...

 

Idag vet jag att den där gitarristen skulle bli min nuvarande pojkvän.

 

Bilderna jag tog den kvällen publicerade jag på bilddagboken.se (idag dayviews) och en i bandet hittade bilderna! Och inte vem som helst, gitarristen! Han frågade om de fick använda bilderna på myspace-sidan och än en gång blev jag starstruck. Vi höll kontakten, följde varandra på bilddagboken och han kommenterade alltid söta och smått oskyldigt flörtiga kommentarer på mina bilder.

 

Efter ett helt halvår skulle Marissa Burns Trey ha spelning i Stockholm igen. Nu är året 2010. Jag åker självklart dit tillsammans med samma vän som tidigare. Jag och gitarristen bestämmer oss för att om vi ser varann ska vi hälsa. Under spelningen, som är den bästa jag varit med om, hade jag inte ögon för någon annan än honom. Han. Han var ju döhäftig! Shit, han spelade ju gitarr så bra. Det som var kvar av mitt tonårshjärta smällte som smör i solsken.

 

Efter spelningen stod jag länge kvar i lokalen och väntade. Fler stod och väntade (vad jag tror) i förhoppningen om att få autografer. Men bandet kom aldrig ut och min vän tröttnade på att vänta, så vi beslöt oss för att gå. Av någon anledning fick jag en huggande smärta i magen av hunger, så vi gick till donken för att köpa en cheeseburgare och för säkerhetsskull åt jag den utanför scenlokalen. Tänk om han mirakulöst skulle dyka upp? Jag har aldrig ätit en cheeseburgare så sakta. Men bandet eller gitarristen kom aldrig ut.. Så vi var tvunga att åka hem. Vi rör oss mot tunnelbanan men min kompis måste skynda in på pressbyrån för att köpa en bussremsa. På vägen ut från pressbyrån drar jag upp min telefon, redo att skicka iväg en biljett-sms men glömmer numret och frågar därför mitt i allt tumult bland alla människor (fortfarande ögonen på skärmen på mobilen) min vän om numret. Jag får inget svar men märker att hon stannat en bit bakom mig och vänder mig därför om mot henne samtidigt som hon säger "Elaine... Jag tror någon vill hälsa på dig." Jag hinner knappt reagera eller tänka på vad hon menar, men jag vänder mig om igen och lyfter blicken. Där står han. Ett enda stort leende, snygg som få och som får mina knän att bli alldeles svaga. "Hej, det är du som är Elaine va?"

 

Jag var fast.

 

Hur stor är chansen att jag precis innanför spärrarna till tunnelbanan skulle stöta på honom och hela bandet därtill!? Än mer att han skulle känna igen mig och gå fram. I efterhand har han själv sagt att han inte förstod varför han gjorde det, han brukade inte göra det för att han var så blyg. Men med mig har allt alltid varit så lätt. Är inte vi menade att vara, då vet jag inte vad :)

 

Tyvärr blev det inte vi direkt därefter. Det blev lite strul efter det mötet i tunnelbanan. Han bodde på västkusten och jag på andra sidan sverige, i stockholm. Vi dejtade ett tag. Jag åkte till Varberg samma sommar (där han bodde) tillsammans med min bästa kompis som har släkt där, år 2010. Vi spenderade en vecka där och jag träffade honom flertalet gånger. På bussen tillbaka mot Stockholm får jag ett sms "jag kan inte.. du bor för långt bort". Jag grät i 6 timmar i sträck. Vi beslöt oss dock för att hålla kontakten som vänner och skulle ses på en festival i Gävle där hans band skulle spela. När den dagen kom då jag och min vän hoppade på festivalbussen som skulle ta oss från Norrtälje till Gävle, sms:ade vi fram och tillbaka medan vi från varsitt håll reste mot Gävle. När vi väl sågs där.. Åh jag kommer aldrig glömma det. Jag fick syn på honom och han på mig, han sprang mot mig och lyfte upp mig i en kram när vi möttes. Sedan tog han mig direkt åt sidan och sa "vi prövar.." och jag har aldrig varit lyckligare. Den festivalen är den bästa jag någonsin upplevt, jag svävade på moln. Inte ens det faktum att varmvattnet var slut när jag skulle duscha på festivalområdet fick mig på dåligt humör.

 

 
 
Men så lätt fick det inte vara. Det gick kanske någon månad efter det... Distansförhållande var tyvärr inte hans grej och han ville därför sluta att dejta mig. Bomben kom när jag var på semester på Gotland, så långt bort man kan komma från varann i ett och samma land. Trots mina pinsamma och desperata försök att få honom att ta tillbaka mig när vi talade i telefon gick det inte. Anledningen: han saknade mig för mycket.
 

Det gjorde så ont i mig. Någonting brast, det gjorde fysiskt ont och jag var helt bedövad i flera veckor efter det. Någonting fattades, jag var inte hel och jag var inte mig själv. För första gången förstod jag varför man äter choklad när man är ledsen. Chokladen hjälpte. Jag började sakta men säkert må bättre (efter flertalet kilo choklad senare) och fick ny energi. Någonting växte i mig och jag blev envis. Jag måste starta mitt egna liv, det är på tiden. Jag hittade en utbildning i Borås som jag hemskt gärna ville gå och då föddes det en kittlande tanke.. Skulle jag flytta dit? Till Varberg? Jag ska flytta till västkusten. Vi hör ju ihop! Jag fattade ju det, han gjorde bara inte det än.

 

Så jag flyttade till Varberg.

 

Jag sökte utbildningen som jag (tack och lov) kom in på, fixade lägenhet själv och plötsligt satt jag där. Själv. Kände inte en själ, men var fast besluten att fånga min drömkille. Mina föräldrar var helt förvivlade och förstod inte hur jag bara kunde lämna allt. Hela min trygghet, släkt och vänner, fanns ju i Stockholm. Men det spelade ingen roll för mig. Jag minns att jag skrev i min dagbok vid den tiden innan jag flyttade: "Det känns som ett gummiband som är spänt till maxgraden, det kommer snart gå av på mitten och när det går av, då går jag också av på mitten. Jag är född på fel sida av Sverige." Jag flyttade till Varberg i januari år 2011, den 22a Oktober samma år blev det äntligen vi. Idag har vi varit ihop i 3 år.

 

 
 

Senaste från Instagram

På senare tid har jag varit mer aktiv på instagram än någonsin och nästan glömt av bloggen helt. Ve och fasa, det får ju inte ske! Men med det vill jag ändå betona att vill ni ha daglig uppdatering från mig så vänd er till min instagram: elainelilje
 
 
 
 
 
Det här är för övrigt Ture, nytillskottet i våran lilla familj.
Mer om honom och var han kommer ifrån (han bär på en tuff historia) ska jag berätta en dag.
 
 
 

Fotografering med vackra Ellen

 
 
 
 
 
Den här vackra tjejen och jag träffades för att skapa lite magi i går.
Hon heter Ellen och förutom att vara helt galet vacker är hon en fotograf. Det hela började med att jag gillade hennes sida på FB och det visade sig att hon bodde i Varberg. Hur praktiskt?! Vi båda saknar en fotokompis så vi började snacka lite idéer och till slut så bestämde vi äntligen en dag där vi skulle fotografera bland höstens vackra färger. Hon fotade mig, jag fotade henne. Gah, är så nöjd! Vilken fantastisk tjej! Tack Ellen för en fantastisk dag!
 
De bilder som Ellen tog på mig lovar jag att visa för er så fort hon är klar.
Om ni är nyfikna på Ellens egna facebook-sida kan ni klicka här

Dagens stil dokumenterad via iPhone

 
 
 
 
 

RSS 2.0