Ett porträtt utan porträtt
Ja, det är min nuvarande färg på håret, alltså inte photoshopat :)
Hela dagen har jag växlat mellan att fyllas med vågor av inspiration, så kraftigt att jag flugit upp i soffan och genast klickat mig fram till idéer, till att sitta koncentrerat framför ett word-dokument och klickat på tangenterna efter information om paranoid personlighetsstörning (pluggar psykiatri för tillfället). Nu har jag fått lägga inspirationen på hyllan för mörkret har redan lagt sig. Det är fasen inte många timmar dagsljus man får i denna årstiden, det gäller att ta vara på ljuset så länge det varar. Min photo challange har fått min hjärna att fullständigt explodera av inspiration och det syns på min pinterest. Det är helt galet underbart!
Precis som förra året fylls jag av en passion för fotografin som får mitt hjärta att banka hårt, nästan som om jag är så där härligt nykär igen. Jag känner igen den där passionen från när jag för första gången höll i en systemkamera. Möjligheterna är oändliga.
Räkna med mycket innehåll i bloggen framöver, jag tänker inte låta något stoppa mig nu när jag äntligen har ett flow :)
Fint, och så jäkla gött med inspiration!
Dock måste jag medge att jag själv får min inspiration från mörkret och hellre håller på med hushållssysslor när det är ljust för att sedan djupdyka i sinnena :)
Låt inspirationståget skena iväg, kör hårt!