Satte mig en stund i sovrummet och tog en stor kopp te, blickade ut över den tunga snö som vilade på det stora kastanjeträdets grenar utanför. Tog en varm klunk och kände värmen som spred sig i magen. Gud vad jag längtar till sommaren. Jag avskyr Januari, Februari och Mars! Jag avskyr allt som har med kyla o göra tills dess att solens strålar äntligen värmer. Då man kan sitta ute i gräset och kanske få en liten bränna på näsan...

 

På tal om att sitta ute i gräset. Jag och Mr. B kommer att flytta i från vår lägenhet det här året, till något mindre och billigare. Jag har kravet på en uteplats dock, jag klarar inte av en balkong. Jag får klaustrofobi på riktigt. Jag minns en gång i somras när jag gick ut för att sätta mig på den balkong vi hade på jobbet. Jag hann inte mer än sätta mig ner så fick jag resa mig igen. Det gick inte, sjukt obehaglig känsla. Jag ser det som att jag inte kan sträcka ut mig ordentligt, att balkongens väggar trycker in mig i ett litet hörn och jag kan inte andas. Så det enda instinktiva jag kan göra är att fly från platsen. Jag är trots allt uppvuxen på landet, har aldrig behövt vistas på en balkong längre än jag velat och det är väl kanske just därför jag ser så giftigt på balkonger. 

 

Hur som helst får vi se vart Mr. B och jag hamnar. Vi har ögonen på en lägenhet med en stor äng utsträckt framför sig, men ändå riktigt centralt. Vi får se hur det blir med den... Håller mina tummar. Det är galet svårt att få tag på en lägenhet i centrala Varberg så det gäller att ha is i magen.