Ekonomiskt oberoende, svinsammhälle och eget ansvar
Söndag kväll. Städat rummet, tvättat och dammsugit - jag känner mig riktigt nyttig! Jag är värd en avkoppling med en bra film, som dock visade sig inte vara så bra. The Nines. Linus ringer o frågar om vi kan hitta på något, men eftersom min kära mor inte vill att jag ska ha något liv snålar hon på bussremsan. Hon tycker att jag bara ska ha den till att åka fram o tillbaka till skolan med. Jag bör notera att detta är endast två dagar i veckan jag kommer ut från mitt fängelse. Köp ett terminskort! - Har inte råd. Då jag inte heller lyckats hitta något jobb. Svinsammhälle i Sverige som bara vill ha erfarenhet när man söker jobb.
VA FAN SKA MAN FÅ SIN ERFARENHET IFRÅN OM MAN INTE FÅR JOBB NÅGONSTANS?!
-"Jag har jobbat som grillbiträde en sommar.."
-"Okay, då tar du alltså vad som helst."
Förstår ni nu hur jag har det just nu? Andra tycker jag är bortskämd, jag tycker jag befinner mig på ett mentalsjukhus ibland. Missförstå mig inte, jag är väldigt tacksam såklart för allt jag får. Där är ett av mammas många ord när hon tjavsar med mig; otacksam/tacksam.
Fast jag är 18, snart 19, går jag ändå o frågar mamma om jag FÅR åka till mina kompisar. Hon ska vara jävligt glad att jag ens stannar hemma.
"Ska inte du flytta hemifrån snart?"
Det min kära mor dock inte vet är att hon kommer sakna mig enormt när jag väl är borta och kommer ångra dessa ord djupt. Kanske är det sanning i dessa ord ändå: Man vet aldrig vad man har tills det är borta.
Men jag ler ändå. Därför att imorgon ska jag till Åkersberga på ett informationsmöte om att lyckas bli ekomiskt oberoende. Sen ska jag träffa Linus o vi ska lira gitarr flitigt i höstens klara färger.
PUSS
//Lips like morphine